08

0kommentarer

På torsdag gäller det; avskedet. Kanske får jag sova ordentligt någon natt efter det och slippa undan mardrömmarna för någon sekund. Vid närmare eftertanke kanske "mardrömmar" inte är den rätta kategorin att placera de i.
De är bara så fruktansvärt verkliga och den ena mer lik den andra. Är det hjärnan som spökar eller är det ett rop på hjälp?

Vad händer egentligen?

Kommentera

Publiceras ej